Versailles – slottet, parken, livet

Versailles – slottet, parken, livet (Stockholm: Norstedts. 2013). 473 s.

Den här boken började som ett fritidsprojekt som svällde över alla gränser. Jag besökte Versailles första gången i tidiga tonåren och blev, som de flesta förstagångsbesökare, fullständigt överväldigad. Genom åren återvände jag många gånger och så ofta jag kunde läste jag vad jag kunde komma över om slottets historia. En sommar nöjesläste jag Pierre Verlets klassiska skildring Le château de Versailles (Fayard 1985) och ytterligare någon bok. Som så ofta tänkte jag att jag skulle nyttiggöra min läsning genom att skriva någon populärhistorisk artikel, men när jag tittade närmare upptäckte jag att det egentligen inte fanns något större arbete om slottet på svenska. Detta var desto mer anmärkningsvärt som det i Sverige förmodligen ges bättre förutsättningar att bedriva forskning om Versailles än någon annanstans utanför Frankrike, vilket i sig har en orsak: arkitekten Nicodemus Tessin den yngre.

Tessin företog flera resor till Italien och Frankrike och han knöt kontakter med sin samtids stora konstnärer. Förbindelserna underlättades av den svenska stormaktsrollen. Under resorna samlade han på sig stora mängder böcker och ritningar, som i dag finns på Kungliga biblioteket och Nationalmuseum.

Ritningsmaterialet på Nationalmuseum innehåller unika bilder från slottets äldsta byggnadsskeden och delar som sedermera byggts om eller rivits. De ritningar Tessin samlade på sig betraktades som arbetspapper i Frankrike och slängdes när något projekt var avslutat. Tessin sparade däremot allt för att ha som referensmaterial och han fortsatte att komplettera samlingen med hjälp av de svenska sändebuden i Paris. Skall man rekonstruera hur slottet såg ut i olika skeden fram till mitten av 1680-talet måste man gå till Nationalmuseum och dess samlingar har länge intresserat franska forskare. Tessins referensbibliotek har på samma sätt hamnat på Kungliga biblioteket och alla viktigare samtida franska planschverk och festböcker finns tillgängliga där.

Den lilla översikt över slottets byggnadshistoria som jag hade tänkt mig svällde snabbt, inte minst för att jag hade så roligt. Versailles är ett eget forskningsområde och mängden litteratur är närmast oöverskådlig. Forskningen kan delas in i tre områden: byggnadshistorien, det mondäna hovlivet och slottets sociologi, det vill säga hur man fick denna gigantiska och parasitära organism, stor som en stad, att fungera i vardagen. Alla tre områden har genererat mängder med litteratur, men det är alltför sällan de olika perspektiven kombineras, till och med i den utländska litteraturen. Verlets ovan nämnda bok är egentligen det senaste exemplet. Min ambition var alltså att kombinera allt detta till en vetenskapligt grundad syntes som skall kunna läsas även av den som saknar förkunskaper i ämnet. Påfallande många av de mer ambitiösa böckerna i ämnet har också varit sparsamt illustrerade, vilket är lite bakvänt med ett så visuellt tacksamt ämne. Min strävan var därför att allt som nämns i texten också skall visas i bild. Det är naturligtvis en omöjlig ambition, men tack vare Maria Ulaners fina formgivning kom vi ändå ganska nära.

Den specialintresserade kan även läsa min forskningsöversikt över ämnet här.

Sagt om boken

Det är en märklig bok som den svenske 1700-talshistorikern Jonas Nordin har presterat på över 400 sidor om Versailles: att av passion tränga in i en otroligt rik litteratur, huvudsakligen på franska, och måla upp bilder av en värld, där människor rör sig i tiotusentals genom över tusen rum, salonger, gallerier och salar och där inte ens kungen får vara i fred för nyfikna besökare och där han till och med kan bli bestulen på sitt guldur. Mycket är välbekant, men helheten är som en överdådig och grotesk film.
Fredric Bedoire, Historisk tidskrift, 2014:3
Som läsare kommer man därmed slottslivet kusligt nära. Nordin väjer inte heller för att berätta om de förutsägbara avigsidorna: svårigheten att få avloppssystemet att fungera som avsett, det elände som uppstod när läkare måste tillkallas (med en noggrann skildring av Ludvig XIV:s berömda fisteloperation) med mera. — Allt som allt är detta en bok som bör kunna finna en självklar plats i många bokhyllor. Dess enda fel, som är lätt att förlåta, är att man som läsare får god lust att föröda hushållsekonomin genom att lägga boken åt sidan och ta första bästa flyg till Paris.
Dick Harrison, Historielärarnas förenings årsskrift 2014
Jonas Nordin skildrar den här utvecklingen i sin gedigna och välskrivna bok. Läsaren får följa med i Ludvig XIV:s praktfulla hovliv, men får också se de ofta utelämnade baksidorna – hur besökare stal föremål ur gemaken – Ludvig XV blev själv blev av med ett guldur, hur människor stod och sålde saker i anslutning till de fina rummen och hur människor ogenerat stod och urinerade i gallerierna. Nordin tar med läsaren till hovets och kungens vardag och använder sig av memoarlitteraturen för att göra bilden av livet i Versailles levande. Särskilt intressant blir hans berättelse om det praktfulla slottet Versailles eftersom den samtidigt blir skildringen av den franska monarkins undergång, speglad genom den byggnad som märkligt nog överlevde monarkins fall under franska revolutionen.
Erik Petterson, Östgöta Correspondenten, 3/1 2014
Versailles, the ultimate royal palace, is done more than justice by the Swedish historian Jonas Nordin in his well-researched, insightful and readable account of the palace, the park and life at the French court. While most of the literature on Versailles focuses on the age of Louis XIV, Nordin takes the story through the reigns of Louis XV and Louis XVI, making this one of the most complete histories of Versailles.
Trond Norén Isaksen, trondni.blogspot.com